Idag i skolan såg jag en utav snorungarna som har snackat skit bakom min rygg. Han sa hej och lekte min vän. Jag sa fuck you och gick därifrån. Han såg väldigt sorgsen ut när jag gick därifrån, som om han hade förväntat sig om att vi skulle vara vänner, trots det han och den andra personen har sagt.

Det var inte förrän efter min joggingtur som jag tog nyss som det slog mig att jag faktiskt hade kunnat konfronterat honom. Men men, det är lätt att vara efterklok. Vill ju som sagt inte ha och göra med den där lilla pojken som inte har något bättre för sig än att snacka skit. Någon gång, A, kommer du fan råka riktigt illa ut...