Idag ringde jag ett samtal och nu visar det sig att jag måste säga upp kontakten med en väldig värdefull person. Inte så kul... Varken för mig eller personen i fråga. Föräldrarna tycker inte att personen och jag ska umgås längre. Vilket jag egentligen inte förstår, med tanken på hur mycket jag hjälpt denna. Så nu är man väl lite deppig.

Det enda jag ber om är att du förklarar för dina föräldrarna och säger att det verkligen inte är mitt fel, tvärtom, det är ditt fel helt och hållet! Så nu backar jag FLERA steg och låter dig komma till mig, om du vill ha något med mig att göra.

För nu har jag verkligen fått nog av skitet jag får från dina föräldrar. Vill du ha kvar mig i ditt liv så får du förklara exakt för dom att det är DU som står för vad du gör. Det ska inte JAG behöva stå till svars för!
Som sagt vill du ha mig i ditt liv, bevisa det, och visa för omvärlden att du är 18 jävla bast!! Jag har haft överseende med att du inte har levt ditt så kallade "tonårsliv" fullt ut, men nu har jag inget överseende mer. Sluta upp med att vara en sån jävla egoist och tro att allt ska komma på ett silverfat. Väx upp. Du kanske inte ser det själv, men allt du gör får konsekvenser. Dina problem, har nu blivit mina problem. Jag har fått stå till svars så jävla många gånger nu. Jag har brytit ihop varje gång dina jävla föräldrar har anklagat mig för att vara en dålig kompis. Jag orkar inte längre. Detta har blivit så stort att jag inte vet om jag orkar/vill vara din kompis längre. Tyvärr...

Och ja, jag kanske låter som en viss person nu. Men jag orkar faktiskt inte hjälpa dig längre, för det resulterar bara i att jag får skit. Det borde vara tvärtom, att jag får beröm. Men nej, jag får skit. Av alla dina polare så är det den som hjälper dig mest som får skit och blir sårad gång på gång av dina föräldrar. Vad vill du/dina föräldrar att jag ska göra, VA?!?!?!?!
Jag är inte din mamma, och kommer aldrig att bli, så snälla säg åt henne, att det inte är jag som har ansvar för vad du gör. Det är hon! Det är hon som ska uppfostra dig, inte dina kompisar. Så säg åt henne att ta sitt ansvar och börja uppfostra dig som en normal mamma. Jag kan inget göra. Även fast vi umgås mycket så finns det inget jag kan göra. Jag kan inte göra allt bättre hemma. Det är NI, medlemmar i familjen, som kan göra något åt det!

Snälla, jag orkar inte mer skit...