Kom bara och tänka på det här helt plötsligt.. Fan vad ont det gör. Ingen vet egentligen något om mig och hans relation. Och det är nog inte så många som vet hur pass nära vi en gång i tiden var. Vi var verkligen skitbra polare. Jag pratade med honom varje gång jag hade problem. Varje gång jag kände mig deppig, och så jäävla mycket mer. Han hjälpte alltid mig och gav mig alltid råd. Han fick mig alltid på bättre humör.
Men efter ett tag var det många som inte gillade mig. Och helt plötsligt vände du också ryggen till. Varför vet jag inte. Jag kommer inte ihåg att jag har gjort något som fick folk att ogilla mig. Jag förstår inte hur du och jag började bråka, jag förstår inte varför folk började hata mig på grund av något, jag förstår ingenting. Det enda jag vet och faktiskt erkänner, är att jag blev lika ledsen som alla andra blev när du, Michael Skoglund, gick bort den första augusti ca: 07.31!
Sommaren 06, då vi blev polare, var helt underbar. Men efter sommaren var det typ ingen som gillade mig. Och jag fattade ingenting. Året efter dog du. Vi hann inte bli sams, och det enda jag kommer ihåg var att du hade kallat mig ordet "hora" ett flertal gånger.

En kväll satt jag ute och tänkte på dig och orden "Om du förlåter mig, ge mig ett tecken!" flög ur min mun kontinuerligt. Efter ett tag flög ett äpple ner från ett träd. Jag blev chockad och skeptisk. Jag sa därefter "Om det där inte var ett sammanträffande, gör så igen!", ett till äpple föll ner.. Jag antar att du har förlåtit mig. Jag hoppas du har det bra, Michael. Vila i frid! Du är saknad!